Fördjupning: Anställd eller uppdragstagare
Arbetsrätt, F-, S-, I- och K-avtalen
Anställd eller uppdragstagare
Emellanåt uppkommer tveksamhet om en part som enligt ett avtal ska prestera arbete för en annan, är arbetstagare eller uppdragstagare.
Att det är viktigt att redan från början ha detta klart för sig kan exemplifieras med följande fall från Arbetsdomstolen. En person verkade som kyrkokassör i en mindre församling under många år. Till detta valdes han av kyrkorådet för ett år i taget och för sitt arbete, som han utförde hemifrån, fick han en fast ersättning varje månad. När sedan kyrkorådet ett år bestämde sig för att utse en annan person protesterade kyrkokassören. Han hävdade att han var anställd hos församlingen och att beslutet att utse någon annan till kyrkokassör var att jämställa med ett avskedande. Arbetsdomstolen konstaterade att församlingen uppfattat att kyrkokassören var uppdragstagare medan han själv ansett att han hade en anställning. Efter att ha vägt samman alla omständigheter fann domstolen att övervägande skäl talade för att det var fråga om ett anställningsförhållande. Församlingen dömdes, trots att den varit i god tro, att betala dryga skadestånd till kyrkokassören på grund av det oriktiga avskedandet.
Domen visar att parternas uppfattning inte är avgörande. Man brukar säga att arbetstagarbegreppet är tvingande. Det innebär att parterna inte kan bestämma att det ska vara fråga om ett uppdragsförhållande om det i själva verket är fråga om en anställning. Endast fysiska personer kan vara arbetstagare. Även om den arbetspresterande parten har en egen firma registrerad kan det bedömas som ett anställningsförhållande om han eller hon i övrigt framstår som arbetstagare. Är det däremot en juridisk person, exempelvis ett bolag eller en förening, som är den arbetspresterande parten kan man normalt utgå ifrån att det inte är fråga om ett arbetstagarförhållande.
Är förhållandet oklart måste man pröva samtliga omständigheter i det enskilda fallet och göra en sammanvägning av dessa för att fastställa vad det är fråga om. Ett antal faktorer har i lagmotiv och praxis ansetts särskilt tala för att det är ett arbets- respektive uppdragstagarförhållande. Observera att alla punkter ska gås igenom och beaktas.
Innehåll
Anställd
Kärnan i arbetstagarbegreppet är att det är fråga om ett avtal om personlig arbetsskyldighet mot vederlag där arbete utförs för annans räkning och under dennes ledning och kontroll.
Följande talar för att den som utför arbete enligt ett avtal är arbetstagare:
1. Han förutsätts personligen utföra arbetet.
2. Åtagandet innebär att han ska utföra efter hand uppkommande arbetsuppgifter.
3. Avtalsförhållandet är av mera varaktig natur.
4. Han har tidigare varit anställd hos arbetsgivaren.
5. Han är förhindrad att samtidigt utföra arbete åt annan, antingen på grund av avtalets innehåll eller med hänsyn till arbetsskyldighetens omfattning.
6. Han är underkastad motpartens direktiv och kontroll vid utförandet av arbetet.
7. Han ska använda motpartens maskiner, redskap och dylikt.
8. Han får ersättning för direkta utlägg, exempelvis resor.
9. Ersättningen för arbetet utgår åtminstone delvis i form av garanterad lön.
10. Han är i ekonomisk och i socialt hänseende jämställd med en arbetstagare.
Uppdragstagare
Följande talar för att det är en uppdragstagare/egen företagare.
1. Han är inte personligen arbetsskyldig utan kan låta någon annan utföra arbetet.
2. Arbetsåtagandet är begränsat till vissa uppgifter.
3. Avtalsförhållandet är av mer tillfällig natur.
4. Ingenting hindrar honom att samtidigt utföra liknade arbetsuppgifter åt annan.
5. Utöver inskränkningar som beror på arbetets natur bestämmer han själv hur, när och var arbetet ska utföras.
6. Han använder egna maskiner, redskap och dylikt.
7. Han får själv stå för utgifter för arbetets genomförande.
8. Ersättningen för arbetets utförande är helt beroende av verksamhetens ekonomiska resultat.
9. Han är i ekonomiskt och i socialt hänseende jämställd med en egen företagare inom verksamhetsgrenen.
10. Han har för verksamheten fått personligt tillstånd eller auktorisation av en myndighet eller fått egen firma registrerad.
Förtroendevald
Personer som har förtroendeuppdrag, exempelvis kommunpolitiker eller ledamöter i bolags- eller föreningsstyrelser betraktas inte som anställda och de arbetsrättsliga reglerna är därför inte tillämpliga på sådana uppdrag.
I dom AD 2004 nr 18 fastslogs att den som innehar ett förtroendeuppdrag i allmänhet inte är att betrakta som anställd även om denne utför uppgifter som till det yttre påminner om vad som är normalt inom ramen för en anställning. Omständigheterna i det enskilda fallet kan dock föranleda en annan bedömning. Det aktuella målet gällde en förbundsordförande i en ideell organisation som enligt domstolen inte skulle betraktas som arbetstagare.
När det gäller en vicevärd i en bostadsrättsförening finns det inget generellt svar på frågan om det är en arbets- eller uppdragstagare, utan i varje enskilt fall måste det göras en sammanvägning av punkterna ovan. Ibland är vicevärdssysslan knuten till ett uppdrag som styrelseledamot. I sådant fall kan det tänkas att vicevärdssysslan framstår som ett ytterligare förtroendeuppdrag och alltså inte innebär något anställningsförhållande.
Följande talar för att det är en förtroendevald uppdragstagare.
1. Han är medlem i föreningen och ledamot i dess styrelse.
2. Han är vald av stämma/årsmöte.
3. Arbetet är inte bundet till en viss tid.
4. Arvodet är symboliskt och inte en del av hans försörjning.
5. Han är inte underkastad direktiv och kontroll medan han utför arbetet.
6. Det har klargjorts att det är fråga om ett förtroendeuppdrag.
Någon helt klargörande praxis finns inte. I domen AD 1985 nr 28 ansågs en vicevärd vara arbetstagare bland annat mot bakgrund av att hans arbete inte varit beroende av eller på annat sätt knutet till det uppdrag som styrelseledamot som han också hade. Vicevärdsarbetet hade inletts innan han invaldes i styrelsen.
Eftersom en felaktig bedömning kan bli mycket kostsam bör man i tveksamma fall utgå ifrån att en vicevärd är att betrakta som arbetstagare och handla därefter. I motiven till medbestämmandelagen framhålls också att avgörandet av om det är ett arbetstagar- eller uppdragstagarförhållande bör i tveksamma fall bli att det är fråga om ett arbetstagarförhållande.
Bisyssla
Med bisyssla avses en anställning i liten omfattning och att den anställde har en huvudanställning hos en annan arbetsgivare.
Enligt Fastigos kollektivavtal bör en arbetstagare, som avser att ingå annan anställning eller bedriva verksamhet av mera omfattande slag, först samråda med arbetsgivaren.
